Redaktionen testar: Natten i en kupol under stjärnorna

Framför mig ser jag den genomskinliga plastkupolen – som ska skydda mot ovälkommet regn snarare än farliga rymdstrålning – och där inne en dockskåpsvärld med en rutig Hästensäng, nattygsbord, lampetter, kylskåp och varsin pyjamas och morgonrock som matchar sängens mönster. Vi är omgivna av maffiga torn: förutom Skrapan (besöksnäringen) också Ottokontontorets lökkupol (industrialismen), stadshustornet (politiken) och domkyrkotornet (religionen).

Servitrisen från Plazas krog i Skrapan som har följt oss hit visar badrummet och toaletten inne i trapphuset och undrar vilken tid vi vill ha frukostkorgen imorgon bitti.

– Gonatt, säger hon och återvänder till moderskeppet, alltså krogen i Skrapan.

Nu är vi ensamma på hustaket till co-working-byggnaden B26 i industrikvarteret Mimer. Det känns som om det bara är vi i hela universum.

Stadens larm som svagt brus

Helgen Vagabond testar nyöppnade Plaza Rooftop Hotel pågår Västerås årliga cityfestival. Men festivalen hörs bara som ett avlägset brus. Inte ens åkattraktionernas blippande och besökarnas glädjeskrik hörs mer än som en svag ljudkuliss. Öronpropparna vi fått, för säkerhets skull, får ligga kvar i sina plastförpackningar. Märkligt hur tyst det blir bara man kommer ett par hundra meter bort och sju våningar upp.

Läs mer om Plaza Rooftop Hotel: Glamping på ett hustak i Västerås

Jag tittar ut över industrikvarteren och tänker att … ja men, just det ja, det var ju här min pappa jobbade när han för sjuttio år sedan flyttade ner från bruksorten i Dalarna till storstaden vid Mälarens strand för fast tjänst på Aseas kontor. Kanske satt han och antecknade ankommande gods i huset precis under plastkupolen där jag just nu ligger utsträckt på en säng. Tänk om han hade fått se in i framtiden, vad hade han tänkt då? Förmodligen att framtidens Sverige verkar fullkomligt absurt. Sova i plastbubbla på hustak! Är det så framtiden ser ut?

Under stjärnorna

När himlen färgas mörkblå och stjärnorna tänds ligger jag där i sängen bredvid min resvän, min 16-årige son, och tänker på middagen på Plazas restaurang tidigare under kvällen. Förrätten på sparris, laxrom och nöthack stack ut, wow så gott. Tänker också på besöket i gymmet på 22:a våningen i Skrapan och bastun ytterligare tre våningar upp, där utsikten över hamnen och Mälaröarna var så storslagen. Har aldrig sett min hemstad så högt uppifrån.

Mellan gymmet och bastun, som tillhör hotellet, finns också Sky Spa Plaza där hotellgästerna får 50 procents rabatt på entrén. Det blir kvällens enda plump i protokollet. Under vårt besök är de två torrbastuarna avstängda, bara ångbastun fungerar. Här finns heller ingen liten bassäng, inte ens en bubbelpool. I konkurrens med Steam Hotels magnifika spa någon kilometer bort är Skrapans himmelsspaa inte ens värt det låga, rabatterade priset.

Läs också: Sveriges skönaste spa – 14 favoriter för en lyxig weekend

Väcks tidigt av solen

Men varför tänka på det när jag ligger i det mest futuristiska hotellrum jag någonsin upplevt och känner mig som en nybyggare på Mars?

Jag blir inte vaggad till sömns, men den mjuka omslutande sängen och det fluffiga duntäcket får det att kännas som om jag svävar tyngdlös i rymden.

Sover utan att vakna en ens en mikrosekund, ända tills solen väcker mig i gryningen. Kvällen före hade vi stängt av luftkonditioneringen för att få det ännu tystare. Då var det lagom svalt utan. Men nu strålar morgonsolen med full kraft mot plastkupolen. Jag får minnen från ungdomens tältsemestrar på Sundängens Camping strax utanför Västerås. Att somna i ett behagligt svalt men vakna i ett kvavt och varmt inneslutet tygrum är ju en arketypisk campingupplevelse.

Frukosten anländer

Som tur är finns en mörk tyggardin att hänga upp för att få skugga. Och när den inte hjälper slår vi på luftkonditioneringen – och vips är temperaturen inne i kupolen åter behagligt sval. Familjens fyrmannatält i tyg där jag i förr om åren låg och svettades hade sannerligen ingen AC.

Klockan prick åtta kommer två servitriser från Plazas frukostservering med korgen med baguetter, croissanter, kaffe, fruktsallad, smoothie och juice. Så sitter vi där, jag och sonen, och äter vår frukost inne i rymdkupolen medan små lätta moln svävar fram på himlen. Nynnar för mig själv: ”… små lätta moln ser jag på din himmel, din himmel som är blå …” – den somriga 1970-talshiten från nyligen bortgångne Västeråsartisten Pugh Rogefeldt.

Läs mer och boka hustakskupolen här!

---

Text: Per J Andersson • 2023-07-05
Nyhet • Restips • Sverige • Glamping • Hotell • Rooftop • Västerås